Tävla du med på Marbodal och skapa ditt eget moodboard.
Rösta gärna på mig!

Mockasiner var poppis när jag var liten. I alla fall när jag gick på lekis. Kommer ihåg mina gul/röda. Då är dom här bra mycket finare! Skulle vara fina på Marlon men han får nog vänta tills han kan krypa med att ha dessa på sina små knubbiga fötter.

Bild lånad från Mocklis

Jag gillar nycklar. Speciellt den här typen som ser lite gammal ut i stilen och som fått en liten borste så att man lätt kan borsta bort skorpsmulorna från tangentbordet.
















Bild lånad från P&C

Modellbygge

Nej, inte riktigt... men det kunde ha varit.

Det här är en flygbild över området som jag växte upp i.

Vill du veta hur man gör så kan du gå in HÄR

Jag hjälte?

Hur känns det att vara hjälte för en dag?

Lite kul så här en grå höstdag att åtminstonde leka hjälte :-)

Gudmor

Jag fick frågan idag om jag ville vara min systersons dotter Isabelles (hängde ni med) gudmor och svaret var såklart JA. Blev så glad!!! Dopet äger rum strax före jul så det är inte så långt kvar med andra ord.

Jag längtar efter att få täffa den här söta tjejen! Undrar om hon hoppas på en prins?

Blev även påmind om att jag måste ta tag i Marlons dop som ska äga rum efter jul.
Hans gudföräldrar är redan bestämda och tillfrågade och där blev dom också glada och en t.o.m började storgråta. Första gången som Alicia fick se glädjetårar tror jag och hon blev lite orolig.


Malin som ska bli Marlons gudmor är en bra förebild för mina barn. Tydligen hade både min man och jag tänkt att hon skulle få bli gudmor till Marlon så det var riktigt kul när han föreslog det och det visade sig att vi just tänkt lika. Hon ställer alltid upp och är en riktig klippa som man kan lita på fullt ut. Hon är rättvis och klok och jag vet att hon alltid tar rätt beslut, står för rättvisa åt alla och skulle aldrig försöka att såra någon. Alicia älskar vekligen Malin och jag är säker på att Marlon kommer att känna lika dant. Man längtar efter henne redan när hon stigit ut ur dörren efter ett besök här hemma hos oss. Dottern säger det (med ett snyft) också efter varje gång som dom skiljts åt men då är det bara jag som hör det. Jag har känt Malin hela hennes liv och sett henne utvecklas och hela tiden till det bättre. Från en liten busig tjej som klättrade överallt, hoppade och skuttade och drog på sig några ärr på vägen. Jag minns tydligt den dagen hon och hennes kompis Katja stod på mitt jobb och bara var 11 år gamla men ändå hade fått åka själva in till den stora staden Stockholm för att hälsa på mig. Alla dom gånger hon varit med mig på jobb, hjälpt till och varit så omtyckt av alla. Hon började att jobba tidigt kan jag lova!
Vi har till och med rest tillsammans bara hon och jag när hon var 12 år. Då gick resan till Zakynthos och vi hade väldans kul hon och jag trots ålderskillnaden på 10 år. Bus varje dag!
Sist vi sågs så var jag hos henne med barnen och då stod Malin och Alicia i hennes kök och bakade pizza ihop och dottern var överlycklig med mjöl överallt och en Malin som nog tillät det mesta. Det finns så många fina ord att säga om den här tjejen som nu är vuxen, jobbar för fullt, med egen lägenhet i huvudstaden och en fin kille på det. Jag blir så stolt!!!
Orden räcker inte till och det finns inte tillräckligt med tid för att skriva ner allt fint om Malin men du ska veta att vi alla här älskar dig och saknar dig alltid

En fin bild på Malin när vi var på Miami Beach tidigare i år

Marlon

Nu är Marlon här!
Han kom 19 september kl. 11.46 till tonerna av "What a wonderful world" som gick på radion i just den stunden. 4065 g 53 cm lång var han. Helt underbar är han!!!

Premiärtur i min gamla barnvagn från 1978

Vänt och ramlat

I tisdags så ramlade jag i trappan hemma när jag skulle gå ner med ett stort täcke och två blomkrukor. Sakerna klarade sig min inte jag. Så klantigt! Brukar aldrig ramla annars, men fick höra sen inne på Danderyd att det är ganska vanligt när man är gravid för att man har tyngdpunkten på ett annat ställe liksom.
Fick i alla fall ligga inne i 6 timmar för att kolla hjärtljud och så vidare. Urtråkigt!

I onsdags var jag inne och vände bebis och det gick bra. Så nu få vi hålla tummarna för att den håller sig där. Lite obehagligt med hjärtat som rusade och skakningarna man fick men det gjorde inte ont. Nu får man bara stå , gå eller sitta så att sova är lite jobbigt men det funkar med lite kuddar. Någon igångsättning blev det inte då, för dom vill helst att det ska komma igång av sig självt och det kan jag hålla med om. Nu måste jag ut och röra på mig och ta i för att sätta igång det här. N frågade om det var ok att klippa gräset med åkgäsklipparen då men nä jag får bara GÅ och klippa sa läkaren då :-)

Just nu håller N och hans styvpappa på att gräva med hyrd grävare för att lägga rör för det nya vattnet som ska bli indraget i nästa vecka. Phu, så skönt det ska bli med friskt vatten direkt i kran. Riktigt lyxigt faktiskt!

Bröllopsdag

Foto: Johnny Wohlin

Firade 2-årig bröllopsdag här hemma igår. Tiden går fort. Många bra minnen från den dagen.

Kolla in en rolig bröllopsentré HÄR

Dagen

Dagen började tidigt med att jag ringde in ill förlossningen kl 7.05.
Dom hade väntat mitt samtal och sa att jag var välkommen in på morgonen och att jag fick inta en lättare frukost.
"Aha , lättare frukost vad kan det vara som ex. frågade jag."
"Ja, tex kaffe, the och drickyoughurt, men inte gröt"
Bra tänkte jag, då kan jag ta lite kräm och mjölk hemma hos mamma och pappa när vi lämnar A där. Sagt och gjort och sen iväg till BB. Väl där inne så sätter barnmorskan den största kanylen jag sett i handryggen på mig och förbereder mig för vändningsförsöket som ska äga rum efter att lite CTG kurva kollats. Vilket inte var så lätt med en bebis som rörde sig och gömde sig
stundvis. Barmorskan får reda på vad jag intagit på morgonen och säger "det var inte bra".
Efter att hon har pratat med en narkosläkare så får hon svaret att det inte kan ske ett vändningsförsök förren kl 14.00 pga att jag ätit mjölkprodukter och att om jag måste akutsnittas så finns det risker i samband med det om man gör det tidigare. Jaha, skitkul tänker jag!
Efter en stund kommer två läkare in och barnmorskan. Dom klämmer och känner på magen och försöker att få en uppfattning om vart huvudet kan vara. Tillslut tar man fram ultraljudet och ser att huvudet är neråt. TJIHOOO!
Jag blev så glad och frågade om dom var säkra, och jo det var dom!
Frågade om det var något jag kunde göra för att hålla barnet i det läget och fick svaret att jag inte skulle stå på händer. Och jag som starkt funderade på att stå på huvudet i flera dagar före själva vändningsförsöket. Tur var väl att jag inte gjorde det för barnet kanske låg rätt alla dessa dagar. Hi, hi!

Vändning

Jaha, bebisen har inte vänt sig, precis som jag trodde. Rackarns!!!
Så nu ska jag in på vändningsförsök på onsdag och då hoppas man att det håller i sig till förlossningen, om det nu lyckas. Annars kan man föda i säte men då måste man mäta bäckenet och göra en viktuppskattning på barnet, eller så gör man ett planerat snitt. Att föda i säte vågar jag absolut inte och att snittas är jag såååå rädd för.
Har varit deppig hela dan och försökt att hitta på saker som får mig att tänka på annat.
Var ner på stan med A och använde upp ett presentkort i en inredningsbutik. Ska försöka att lägga in bilder imorgon. Köpte lite tyger och en glass också.

Så snälla, snälla håll tummarna för mig nu att försöket kommer att gå vägen!

Snickrat

I förra veckan så fick jag sån energi till att göra saker, så då tog jag i allt vad jag kunde och skapade saker. Helt sjukt vad man kan börja boa när man är gravid och så långt gången som jag är men jag är inte den enda. Det är allmänt känt att man gör så på slutet och det gjorde jag förra gången med.

Nu har vi i alla fall köpt en gammal byrå med dom perfekta måtten så att den kan användas som skötbord. Den var brun från början så var bara tvungen att måla (fyra varv dessutom) den vit och sätta upp ett litet "staket". JAG har snickrat och sist jag gjorde det var på träslöjden i skolan.

Sen hade A önskat sig ett kylskåp i födelsedagspresent så då fick jag ta tag i det eftersom ingen annan verkade vara villig till det. Blev hyffsat ändå. När jag var i farten gjorde jag en diskbänk till henne också som senare ska få ett draperi under. Gissa om hon blev glad!

Föräldrarna på barnkalaset tyckte att min man gjort jättefina saker till lekstugan och att han var sååå duktig. N sa bara lugnt att det var inte han och berättade vem det var. Gissa om dom blev chockade över att det var jag. När dom dessutom fick höra att det var jag som klippte gräsmattan (med åkgäsklippare men ändå) och att det var han som kunde ta disken under tiden, eller att det var mer troligt att det var han som bakade, då tänkte nog vissa att vi var lite tokiga. Visst jag kan jag baka men han är så mycket bättre än mig och DÅ är det faktiskt han som har mer tålamod än mig.

Kalas och annat

Fyra år

Konstigt!
När man somnar ena kvällen
är man tre
och liten som en myra!
Men när man vaknar
tidigt, tidigt nästa morgon
har det gått ett år
och man är fyra

Nu har vi haft kalas här hemma i två dagar och man är totalt slut. Lördag var släkt och vänner på besök med massor av paket såklart. Paketet som A öppnar på bilden är från några av kusinerna och innehöll en hund med koppel som kunde gå och skälla. A vill inte släppa hunden och ville till och med ha den med i sängen, den heter förästen Nina nu. Idag när vi hade kompisar från dagis här så var Nina med överallt och jag tror att alla andra barn ville ha en egen "hund".
En kille från dagis kom med en blomma till A som han själv hade bestämt att hon skulle få av honom. Sååååå gulligt! Han älskar henne också och när jag och dottern pratade om det efter kalaset så frågade hon om det var samma sak som att vara kär. Gumman!


Så här ser man ut när man precis har gått in i månad nio. Är riktigt svullen nu och samtidigt har jag fått sån energi och jag vet inte riktigt mina begränsningar. Vilket är dumt av mig, för dom senaste dagarna känns nu kan jag lova. Har snickrat och haft mig som en tok den senaste veckan men mycket har varit för att jag velat att A ska få det fint i sin lekstuga. Hon fick tex ett kylskåp i present, precis som hon önskat sig.


Förra helgen var vi upp till Tierp på kalas då systersonen fyllde 26 år. Jag och A flög upp tillsammans med mina föräldrar och först undrade jag hur det skulle gå att komma upp i lilla flygplanet men det var inga problem. Var dock lite skumpigt i planet på vägen dit och trodde nästan att pyret i magen ville ut, för oj vad det svängde och buffade där inne i magen.
Väl framme på kalaset var det jättetrevlig och jag fick hålla i lilla bebisen Isabelle som man blivit "gammelmoster" till. Ser ni förresten var bilden är tagen?

Tycker den här bilden är så fin!

Senaste tiden

A får fotbad som pappa hjälper henne med.

Visst ser hon nöjd ut!

Midsommar

Skansen

Första träffen med kusinbarnet Isabelle.

Många kommentarer om hur små fingrarna, naglarna och tårna är.

Blöjtårtan jag och A gjorde till Isabelle.

Får!

För ett tag sedan sa min man att det skulle väl vara trevlig med får som går här hemma på gräsmattan. Jag tyckte han var galen! Aldrig att jag ska ha får, inte min grej alls...

Igår var jag hos läkaren på förmiddagen och när jag svänger in på vår lilla väg på landet så går det just får där, 5 stycken. Chockad ringer jag N och säger att nu har du fått vad du vill ha. FÅR!

Jag åker över till grannen och frågar om hon vet vems det kan vara men hon har inte en aning.

Så då börjar ringandet och till slut tog hon tag i allting själv då jag är så förkyld att jag knappt har nån röst kvar. Åker hem och där går dom och käkar blommor i lugn och ro på tomten men till slut vandrar dom över till grannen genom skogen och som sagt var, hon tog tag i resten.

Förkylningen sitter i och nu har jag fått ont i örat. Läkaren sa att jag har vätska och är svullen i öronen men då hade jag inte nåt jätteproblem med just öronen, lite döv bara. Det var bara en vanlig undersökning. Hon sa att jag skulle tryckutjämna för att lufta trumhinnorna men det känns läskigt tycker jag så jag fuskade. Nu fick jag straffet! Aj, aj , aj! Nu tryckutjämnar jag hela tiden...

Imorgon kommer det folk över på midsommarfirande men jag har knappt nån ork.

Tur kanske att man ändå är hemma för då kan jag gå ifrån när jag vill och vila. Är släkt och nära vänner som kommer så då kan man vara avslappnad och jag tror dom förstår.

Har satt ihop en tipsrunda och lite lekar som dom får köra medans jag slappar och tittar på och skrattar. Roligt ska det bli att skåda detta spektakel!

Fynd!

Vi har grovsopsinsamling här omkring där vi bor. Jag tycker så mycket om att fynda i containrar och liknande ställen där man kan hitta riktiga pärlor som andra inte vill veta av längre.

När jag här om dagen hämtat A på dagis åkte vi förbi värsta högarna och jag slängde in ett par nattygsbord in i bilen. Senare på kvällen kunde jag inte riktigt hålla mig längre och åkte tillbaka och hittade lite mer. Man känner sig som en tjuv, men det är ändå saker som folk inte vill ha längre.

I förra veckan berättade svärmor att hon hade sett en blompidestal i en hög längs hennes väg. Så snäll som hon är plockade hon upp den åt mig. Hon skämdes något enormt tror jag då hon nog aldrig gjort något liknande. Hon pratade om att hon kunde knacka på och fråga om lov och så vidare. Äh, tycker jag, dom vill ju bli av med sakerna.

Ett badrumsskåp budades hem också från Auktionshuset Metropol

Trädgårsstolar inhandlades för ett tag sedan på Jula. Ska målas vita.

Bjuder på några bilder från USA resan som vi gjorde i februari. Vår sötaste tjej har agerat "modell".

Alicia vill någon gång åka tillbaka dit men först vill hon till moster. Bilder från resekataloger på t.ex. Krotien och asien duger inte, bara cypern ska det vara. " Jag tycker om moster och Christian!" har hon sagt. Mycket prat om moster just nu...